Svordomar
En av de andra kurserna jag läser denna termin heter: Människan, kulturellt och socialt. Till den kursen läser jag en intressant, ganska rolig bok om svenskar och vår kultur i förhållande till andra kulturer. ( Svenskar. Herlitz. 1991. Uppsala Publishing House AB.)
I boken läste jag något tankeväckande angående svordomar. Varje kultur hämtar sina kraftuttryck från livsområden som anses särskilt känsliga. Av tradition hämtar svenskar sina svordomar från religionens värld. Det har också funnits skillnad mellan "kvinnliga och manliga" svordomar. Männens har använt ord som kan härledas till religionens undervärld: helvete, fan, djävlar. I motsats till detta har det ansetts kvinnligt att hämta kraftuttryck från de övre regionerna: himlar, oh Gud, Jesus.
Dessa gränser har väl antagligen suddats ut. Nu för tiden hör man både män och kvinnor använda desa ord, framförallt de orden som kan härledas till den mörka sidan.
Jag tyckte också det var intressant att man i andra kulturer ofta använder svordomar från de livsområden som anses känsliga i de kulturerna. I länder där sexualitet av tradition har varit tabubelagt har man istället hämtat sina kraftuttryck därifrån: Son of a bitch, jag ska knulla din morsa och liknande. Man sätter alltså in det sexuella i sociala sammanhang.
Till för några år sen hörde man aldrig sådana uttryck i Sverige. Men idag har vi alltså sett en ny flora av kraftuttryck. Enligt bokens författare återspeglar svordomar ett samhälles eller en grupps grundläggande syn på vissa företeelser.
Själv tycker jag att svordomar sällan berikar ett språk. Tvärtom anser jag att de gör att språk fattigare och smutsigare. Tråkigt nog är det inte många som tycks hålla med. ( Jag kan påpeka att jag aldrig skulle ta några av de ovan nämnda orden i min mun.)
Nog om detta. Det var bara en lite kommentar om ett intressant samhällsfenomen som trots mitt motstånd antagligen inte går att stoppa.
Eva
I boken läste jag något tankeväckande angående svordomar. Varje kultur hämtar sina kraftuttryck från livsområden som anses särskilt känsliga. Av tradition hämtar svenskar sina svordomar från religionens värld. Det har också funnits skillnad mellan "kvinnliga och manliga" svordomar. Männens har använt ord som kan härledas till religionens undervärld: helvete, fan, djävlar. I motsats till detta har det ansetts kvinnligt att hämta kraftuttryck från de övre regionerna: himlar, oh Gud, Jesus.
Dessa gränser har väl antagligen suddats ut. Nu för tiden hör man både män och kvinnor använda desa ord, framförallt de orden som kan härledas till den mörka sidan.
Jag tyckte också det var intressant att man i andra kulturer ofta använder svordomar från de livsområden som anses känsliga i de kulturerna. I länder där sexualitet av tradition har varit tabubelagt har man istället hämtat sina kraftuttryck därifrån: Son of a bitch, jag ska knulla din morsa och liknande. Man sätter alltså in det sexuella i sociala sammanhang.
Till för några år sen hörde man aldrig sådana uttryck i Sverige. Men idag har vi alltså sett en ny flora av kraftuttryck. Enligt bokens författare återspeglar svordomar ett samhälles eller en grupps grundläggande syn på vissa företeelser.
Själv tycker jag att svordomar sällan berikar ett språk. Tvärtom anser jag att de gör att språk fattigare och smutsigare. Tråkigt nog är det inte många som tycks hålla med. ( Jag kan påpeka att jag aldrig skulle ta några av de ovan nämnda orden i min mun.)
Nog om detta. Det var bara en lite kommentar om ett intressant samhällsfenomen som trots mitt motstånd antagligen inte går att stoppa.
Eva
Kommentarer
Trackback
